Är man dum ihuvudet, eller är man dum i huvudet...det är frågan...

På A svarar jag JA På B svarar jag Ja.....
Suck! Varför ska det vara så svårt att låta bli allt gott?? Tänk om det vore lika lätt som att låta bli träningen =(
Vet inte hur jag ska göra för att hitta inspirationen igen. TIPS Någon? Jag måste igång nu, både med träning och vettiga matvanor. Men hoppsan Kerstin vad trögt det går!
Hoppas verkligen att det går bättre för alla er andra viktkämpare där ute! Kram på er♥

Sååå syndig....

har jag varit... i en veckas tid nu.... Vad är det för FEL på mig? Varför kan jag inte bara ge F-N i allt gott som öl,godis,och annat fettbildande...jag blir så trött på mig själv....
Och på torsdag är det vägning. Jag kommer att få stå där med skägget i brevlådan och skämmas för min dåliga karaktär...Mamma däremot går det skitbra för. Det är ju naturligtvis jättekul för henne, men i bland verkar hon nästan skadeglad att det går så bra för henne o mindre bra för mig...missförstå mig inte. Jag älskar min mamma, hon är jättefin på mångasätt. Ibland har hon dock lite tråkiga sidor...som när hon kommer till mig o säjer: Du jag skickade efter den här tröjan och den är SÅ HIMLA STOR till mig, jag drunknar i den! Så jag tänkte du kan ta den om du vill ha den ...TACK för den du! Visst det skiljer 20 kilo på mamma o mig men MÅSTE hon poängtera det så väl??
Äsch....nu ska jag sluta vara en bitterkärring och bita ihop ....Jag får väl leva på 0-points soppa i nån vecka nu så det rättar till sig.... (skiiitkul....)
Ska försöka komma igång med gymträningen igen också som jag KRAFTIGT har noncalerat sista tiden.... Ha det fint till vi ses! Kramar

Hej på er alla...

och välkomna till er som lyckats hitta hit. Jag säjer alla, för jag vet vi är många som kämpar för samma sak. Att gå ner i vikt. Anledningarna kan vara olika, kilona olika många, men jag tror vi är rätt lika innerst inne. Vi är trötta på situationen o vill ha till en förändring. Såååå, jag ska börja med att berätta att jag är en tjej på 39 år. Har varit lite småmullig ibland, inte alls ibland men sedan ca12 år tillbaka började jag lägga på mig ordentligt. Det ena gav det andra och nu sitter jag här och väger 129 kg till mina 1.74 cm... Det är INTE kul....Så jag har gått från att ha varit en ganska uppvaktad tjej till något man skrämmer barnen med när de är olydiga....
Skämt o sido summan av kardemumman är den att man känner inte igen sig själv. Även att jag varit stor så har jag adrig tänkt på mig själv som stor förrän nu egentligen...
Så för ca 4 veckor sedan tog jag beslutet (IGEN) ( naturligtvis på en måndag) att göra nåt åt mig själv. Så jag började på viktväktarna för cirka 4de gången och har på den tiden gått från 135.2 till 129.5 och för 1a gången känns det rätt så OK!
(säjer jag som just nu sitter med en brie macka i ena handen, men va fan det är ju lördag) Jo men det känns faktiskt bra denna gången. Om ni vill får ni hemskt gärna följa mig på denna viktiga resa.Tanken är att jag ska dela med mig av våndor, glädje, framsteg, bakslag och ev recept på vägen! Hoppas vi ses ! Var rädda om er! Kramar knubbfia!